SJ(GS)CH FINJ(G)CH J Sub Terram Lyckligt Lottad 

Ivar
f. 2002 05 21

är Palles motsats i nästan allt. Han tar väldigt stor plats och överraskar ständigt.

Ivar är väldigt MYCKET av allting- otroligt glad, ivrig, intensiv, arbetsvillig, samarbetsvillig, vänlig, stabil, modig, trygg, tossig, matglad (till och med mycket tjuvaktig..), ljudlig (skäller när han är glad, tjuter som om han satt i kläm när han är lycklig ), väldigt bra på att hoppa, begåvad och med en allt överskuggande jaktlust. Nio veckor gammal dödade han sin första koltrast! Han är ganska ointresserad av andra hundar - utom Palle som han avgudar. Han är väldigt kontaktsökande och väldigt gosig och sover oftast under täcket..

Allt vi företar oss är positivt eftersom han har så lätt att lära och helhjärtat går in för sin uppgift. Han har massor av energi och stort behov av att få använda alla sina förmågor.

Agility har vi som gemensamt nöje. Det är inte lätt att få till det med en hund som tycker att det är så himla kul. Första terminen tjöt han sig genom lektionerna när de andra hundarna skulle springa. Det gjorde inte saken lättare att Oxie BK hyser kaniner både under klubbstugan och i en buske intill banan. Men med hjälp av terrierkunniga instruktörer (tack tjejer!) som uppmuntrade energin och glädjen (och matten!) kom vi vidare. Med en annan förare skulle han kunna bli precis hur duktig som helst.. Numera kan jag tänka mer på banan än oroa mig för allt annat. Faktiskt väljer han att hänga med mig istället för både kaniner och löptikar och jag ser fram emot varje ny termin om än utan tävlingsambitioner.

Grytträningen har nog ändå varit allra roligast. Det är fantastiskt att se prinsen göra det han är tänkt för. Dessutom behöver matten inte springa utan kan stå vid sidan och titta bara! En helt ny värld för oss som inte jagar. Vi har lärt oss så otroligt mycket av den här lille hunden.

Sammantaget har tiden med Ivar gjort mig lycklig om än litet trött.  Det händer fortfarande oväntade saker ibland men glädjen, vänligheten och viljan att samarbeta kompenserar mer än väl. Att vara hans matte är inte alltid enkelt (ofta ganska svettigt!) men alltid härligt!
 

Att han ofta ser såhär lurvig och lustig ut beror på att pälsen är mycket den också- ytterst snabbväxande, ovanligt mjuk och sitter så stenhårt att jag inte klarar att trimma den själv.

Och varför svansen ser ut som den gör ja det kan man verkligen undra - kanske för att den viftar precis hela tiden?